torsdag 11 juni 2009

Älskade Katrin


är nu begravd bredvid sin syster Plommon under björken. Jag är så ledsen. Tur att hennes & Plommons barn är så stora att de klarar sig med sin pappas hjälp. Söker med ljus & lykta efter fler Orpington höns. Tror att det är 2 tuppar av de 4. De gammelsvenska har jag ingen anning alls om för de har inte börjat få några kammar överhuvudtaget, de är ju inte 4 veckor ens. En tupp behöver 5-6 hönor var så mer flickor hitåt tack.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Detta var inge roligt....förstår att du är lessen.
Kram Åsa Ö.

Koola Viola sa...

Men vad tråkigt att hon inte klarade sig! Hu.

Och orpingtonhönor har jag inga, men kan jag fresta med en orpingtontupp (eller fjorton)...? ;o)

Göran sa...

Jag tog mej friheten att göra några justeringar i en dikt av Bo Setterlind. Hoppas den kan vara dej till tröst:

"Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste hönapönan livet gav!
Säg inte, att fjädrarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft
Om hönans kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar"