måndag 9 februari 2009

Sol

Kom dansa med mig - kom dansa med mig i dimman över ängen viskade liemannen förföriskt i mitt öra. Kom dansa med mig som vi gjort förr. Så lockande han kan vara.

Den lättaste smekning över handryggen. En försiktigt putt på kinden. En varm kropp som sakta glider mot min kropp för att komma så nära det bara går.

Värmen sprids i kroppen - liv fyller åter hjärtat. Slår upp mina ögon, tvingar mig upp till ytan från en befriande & läkande sömn för att mötas av de vackraste av ögon, den mjukaste av pälsar & den värdigaste av de alla.

Vad vore jag utan mina älskade flickor? Vad vore jag utan min Myra?