tisdag 23 december 2008

Fast anställning


Dagmar har ju haft en 3-månaders provanställning på Ekerö. Arbetsgivaren var så nöjd med henne att det nu har övergått i fastanställning. Hennes arbetsuppgifter består bland annat av att pryda olika möbler med sin närvaro, snacka lite med hästarna & katterna samt charma alla som kommer för att hälsa på. Helt enkelt en levande reklam för australisk terrier.

Det är en del papper att skriva för anställningsskyddet osv, ska gälla, så i veckan var Dagmar här. Hon kom ut ur bilen på styltor, vi tittade alla på henne för att kontrollera om hon verkade ha ont men tjejen har gått & fått attityd! Namnet DaggiDaggmask ville hon inte kännas vid. Jag heter bara Dagmar nu sa hon. Jag bor faktiskt på samma ö - i alla fall nästan - som kungafamiljen, har egna hästar, egna katter & inte mindre 5 - jag säger 5 - människor som avgudar varje steg jag tar. Så där fick vi så vi teg!
Skämt å sido. Jag är så lycklig att allt fungerar så bra. Lilla DaggiDagmask....oops Dagmar menar jag, är så harmonisk, hon har dött & hamnat i paradiset & paradiset är på Ekerö, det hade man verkligen ingen aaaaaning om :)
Tack kära Inger, Felix & hela gänget för att ni tagit Dagmar så till ert hjärta!!!!

söndag 14 december 2008

Tiden flyger



Det känns som i går som Malins små änglar föddes & snart är de redan 7 veckor. Att vara inne i hagen kräver nu viss skydds utrustning, tjocka sockar eller tofflor. Långärmad tröja & ordentliga byxor. Kennel pojken gjorde misstaget att sätta sig utan tofflor & på sex valpar blev det mer än en tå var att skaka :-))



Det är så roligt att sitta & titta på de små samt se de olika roller som de stora flickorna har. Mamma Malin är så lugn & sköter sina moderliga plikter med största allvar. Myran är stränga tanten som ser till att de lär sig repekt för de äldre. Mia är stora syster som leker. Barnen klättrar över hela henne, skakar hennes svans så man tror att den ska gå av. När de börjar försöka skaka loss hennes öron så är det dags att vänligt men bestämt säga ifrån.



Vi har en liten filosof i gruppen. Sitter ofta & bara tittar på oss med ett bedårande huvud som rör sig från sida till sida. Vi kallar henne för Propelern för hennes lilla svans den går så fort så det ser ut som om den snurrar & ska ta henne på en liten flygtur. Den som köper henne (det är den osålda lilla Whatsup) kommer få en underbar kelig kompis, det är jag övertygad om.

Det känns verkligen som tur att inte alla kommer att flytta samma dag, det skulle bli så tomt!

torsdag 20 november 2008

Stora damer


Nu är bardomen över för Ruvbert, Katrin & Plommon. När jag kom ut i hönshuset i morse för at öppna upp & snacka lite om natten som gått, låg ett ägg där. Det är så pytte litet men var gör det? Vilken fantastisk känsla att Katrin eller Plommon gett oss det. Snacka om ekologiskt *ler* Kanske finns det ett till imorgon? Oj, så spännande.


På bilden ser ägget (till vänster) jätte stort ut men det är det inte

torsdag 13 november 2008

Näst sista flytten?




Efter ganska precis 2 år i Sibble har vi igen genom lidit en flytt. Fy bubblan, hur kan man utsätta sig för detta frivilligt?! Satt & bläddrade i vår lokal tidning när jag fick se annonsen att Hagaberg var till salu. Vi åkte & tittade för skojs skull men bägge blev bara så förälskade i hela stället. Huset har sån själ & bara bad oss att flytta in......typ *ler* Det är byggt 1860 med en mindre ombyggnad 1940. Tomten är i det närmaste dubbel så stor & plan, inte i 3 plan som Sibble. Det finns ett stor tillbyggnad. Ena änden innehåller ett gästhus, mitten är en stor verkstad & i andra änden är 2 spiltor med höloft. Eftersom både Hasse & jag gillar att greja & dona är det ju underbart med verkstaden, inomhus istället för utomhus & allt plockade med allt när man vill fortsätta med sitt bygge nästa dag tex. Ni som känner mig vet att nu är det grejer på gång när det finns spiltor *ler* Hönsen stormtrivs i sin nya bostad! Att flytta dem var en upplevelse på många sätt. Kunde bara skratta gott när Ruvbert började gala i deras kartong, hundarna lyfte förvånat på sina ögonbryn kan jag lova!

Malins söta, goa valpar har börjat få upp sina ögon & hörselgången börjar bli synlig. De var lyckligt ovetande om barnkammaren har flyttat längre in i skogen. Malin med vänninor bara tycker det är toppen hela grejen.

Vidare till kartongerna som aldrig verkar bli uppackade klart

fredag 31 oktober 2008

Underbart & orättvist

Man kan bli anmäld för förtal, man kan väl inte bli anmäld för för mycket lovprisning hoppas jag :) Måste bara få berätta vilken underbar mamma Malin är. Hon är lugnare än urberget, tungan är som en ljum sommarvind på de små, hon värmer dem med en kropp som är mjuk som en alpacka ull. Det finns ingen stress överhuvudtaget & det är alldeles tyst i valplådan förutom smackandet av små valpmunnar. Ok, ibland kan det komma ett ilsket pip om någon tappar sitt grepp. Jag kan sitta i timmar & bara njuta över familjelyckan.
Vi har en medlem i vår familj som inte njuter: Mia. Hon kan verkligen inte ta in informationen att hon inte får leka med de små än. Till svar får jag att hon inte alls ska leka med dem utan kanske bara lite,lite klämma på dem för de låter ju så roligt när det piper. Varför får Malin ha 6 pipisar & hon ingen??!!

Stackars lilla, goa Mia

tisdag 28 oktober 2008

Äntligen

Så kom de så äntligen, på det 62:a dygnet. Förstod redan i morse att det började närma sig då Malin inte ville ha något att äta. Vid 15-tiden började hon att härsa & första värkarna började någon halvtimme senare. Ringde efter Hasse så han skulle hinna komma hem för att delta i detta mirakel som en födsel innebär. Första valpen, röd hane som ska heta Vovsi & flytta till Boden, kom 16.20, sen rullade det på till den sista flicka föddes 18.25.
Malin tog lite rast för mat & vatten.

Malin är precis den underbara mamma som vi visste att hon skulle vara. Lugn & trygg hela tiden. Nu vårdar hon de små så ömt & det smackar för fullt innefrån valplådan. Friden har lagt sig.
Myran känner ju väl igen lukten & lätena, ivrig att få komma in & hälsa. Tålamod är en dygd som hon kämpar hårt med att förskaffa sig.
Mia är så nyfiken att pälsen står rakt ut från kroppen. Tålamod är en egenskap som hon inte har ett uns av. Hon vill hälsa NU NU NU.



lördag 25 oktober 2008

59:e dygnet

Jaha, inget är som väntas tider sägs det. Väntan är ett klart överskattat tillstånd. Nu har vi väntat nog tycker jag & vi ser alla ivrigt fram till den stund små Malin pups ska komma ut i världen. Hur månfa är de? Pojkar? Flickor? Bägge? Är de röda eller blt eller lite av varje? Frågorna hopar sig & Malin vägrar att uttala sig. No comment säger hon hela tiden den lilla gurkskivlingen *ler*