Mycket, mycket har hänt på de år som gått. Alpackorna flyttade i samlad trupp för några år sedan. Det fungerade inte med den lilla mark vi har, lite bete & liten mark att springa på.
Sista aussien var Malin som gick bort i cancer mars 2016. Väldigt tråkigt att hon dog bara 9,5 år men oxå att det nu är aussietomt. Ingen silky heller. Foderhundar överskrivna på sina fodervärdar & de andra sålda. Nu finns bara Cesky. Underbar ras. Ingen trimning utan man klipper med maskin & friserar lite med saxar. Skönt! Trimmar så klart de hundar jag sålt, en annan kund oxå men det är de lilla.
Cesky lärde jag känna på hundutställningar. Ju mer jag lärde känna dem, deras kynne etc ju mer övertygad blev jag att det kunde nog vara rasen för mig. Har inte ångrat mig en sekund. Köpte Vooppii 2014, en hund med bara kärlek i sig. Tyvärr är hon allergisk, fattas tänder samt kan inte trava. Varför hon aldrig travar vet jag inte. Så min vanliga otur håller i sig. Vooppi kan inte gå i avel.
Sen kom Vooppis halvsyster Puma in i familjen som vuxen. Tog något halvår så förstod jag att inte heller hon ska gå i avel hos mig. Varför hör inte hemma här. Desperat letade jag överallt efter en ceskytik med andra linjer (i den mån det är möjligt på cesky) & hittade Kaxig på Irland. Sätter allt hopp till henne. Alla tänder, kliar sig inte, rör sig vansinnigt bra & har ett underbart temperament men hon är stor. Ceskyn är en yttepytte liten avelsbas så fast Kaxig bara just fyllt året letar jag för fullt efter en hane till henne. Längtar så efter valpar, kan ju inte påstå att vi öser ut valpar på marknaden precis. Sista kullen blev 4 år i augusti!
