
Pojkarna älskar sina promenader! I går tog vi en sväng upp i skogen & gissa om det var spännande. I början skrämde de sig själva & varandra när det knäppte i kvistar & sånt som någon råkade gå på. De gör som små sidoskutt men återhämtning från räddsla går super snabbt, skulle klara en mentalbeskrivning (görs på hundar) med bravur :) Nästan alltid är det Yanne som har täten, nyfiken som jag vet inte vad. Krille tar det lite lugnare & ser som sin uppgift att kolla smaken på olika grästuvor längs promenad vägen. Betet i "välkommen hem" hagen är snart slut. De har varit i den andra hagen också men staketet måste förstärkas innan de kan vara där utan uppsikt, klart i helgen hoppas jag. Krille skulle promt ha ett gräststrå från grannens tomt var på nätet la sig lite graciöst så liten alpacka pojke skulle nå det...............& resten av grannens fina gräsmatta............Tack & lov giller vi varandra så han kom skuttandes så snällt när jag kom med grimman för att ta hem honom igen :) Pojkarna är så lätta att ha göra med men ett tips är att inte gå bakom Krille för han sparkas både nu & då, det gör inte speciellt ont men eftersom jag får blåmärken av bara ordet så blir det ingen kjol :))) (som om jag ägde än sådan).

Det fattas en grind på tomten så snart kan de gå var de vill men till dess får de bli betesutflykter. Idag tog jag ut gossarna själv för första gången, gick jätte bra.
Ryktet går att det kommer en till gosse söndag efter midsommar.........brun pojk på 9 månader. Tänk så det kan gå här i livet "ler saligt"
Lucern är smasken, de får den i var sin hink som vi håller i för att träna att vara nära varandra. Idag satte jag mig på pallen vi har inne hos dem & Krille passade på att undersöka nästan hela min framsida. Speciellt intressant var mitt huvud, eftersom hans mun var full av lucern hamnade en del av det i mitt hår som han ville ha tillbaks. Varm känsla att ha hårbotten masserad av ett par alpacka läppar. Det går faktiskt inte att beskriva känslan av sitta hos sina älskade djur, det må vara alpackorna, hönsen eller hundarna.
Lucern är smasken, de får den i var sin hink som vi håller i för att träna att vara nära varandra. Idag satte jag mig på pallen vi har inne hos dem & Krille passade på att undersöka nästan hela min framsida. Speciellt intressant var mitt huvud, eftersom hans mun var full av lucern hamnade en del av det i mitt hår som han ville ha tillbaks. Varm känsla att ha hårbotten masserad av ett par alpacka läppar. Det går faktiskt inte att beskriva känslan av sitta hos sina älskade djur, det må vara alpackorna, hönsen eller hundarna.







